Där själen kan andas ut

Jag måste ha gått strandpromenaden längs med Umeälven hundratals gånger de senaste åren. Det är som att vardagens stress och oro försvinner när den jämna takten av fotsteg kombineras med älvens glans. Hur snön glittrar på vintern, fåglarna kvittrar på våren, solen skiner på sommaren och löven förvandlas på hösten. Min enkla förundran över naturen, över Guds otroliga skapelse, gör att andetagen blir lättare när vardagens problem med jobb, skolarbete, relationer och hälsa tynger bröstet. 

I Job 12:7-10 står det: “Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk? Han har alla varelsers liv i sin hand, varje människas ande.” 

Om vi vänder oss till skapelsen kan vi få en djupare förståelse för våra liv, vi kan förstå att Gud har kontroll, att han håller oss i sin hand. Vår ande, vårt andetag, är beroende utav Honom. 

“Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.” – Psaltaren 23:1-3 

För mig betyder det här att när jag känner mig vilse och livet känns tungt så drar jag mig ut i naturen för att få perspektiv, för att komma ihåg att det inte är i min egen makt, inte i min egen kraft, som jag måste klara vardagen. Utan det är Gud som bär och leder mig rätt, och jag kan vila i hans kraft. Det är där, på strandpromenaden längs med Umeälven, som min själ kan andas ut. 

Elina Bengtson
Medlem i Pingst Umeå