Det går att flytta berg
När lastbilen hade tippat av högen med stenkross på uppfarten, undrade jag vad jag hade gjort. Högen var enorm, i mina ögon i alla fall. Närmare 15 ton decimeterlånga stenar skulle nu flyttas för hand, en och en till en slänt, för att bilda en slags mur ner mot grannen. ”Det här blir jobbigt det”, sa jag till Louise. Dessutom var det varmt, sommarens varmaste veckor. Smart!? Jag fick mig en läxa som heter duga. Att bara stå där och prata om grusberget flyttade ju inte en enda sten, inte ens ett gruskorn. Tur att huset var fullt med folk och ungdomarna antog utmaningen. Om det var min argumentation att det var billigare att träna hemma med bergsflytt än att dra till IKSU, eller om det var Louises list som fick fart på dem vet jag inte. Men döm om min förvåning när jag kom hem efter några ärenden och halva berget var borta! Att jag sedan när alla gäster rest hem fick göra det sista själv gjorde absolut ingenting, och nu är det klart! Jesus hade alltså rätt ändå. Det går att flytta berg. ”Ni skall tro på Gud; Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. (Mark 11:22-23) Vi har alla berg som utmanar oss praktiska, relationella, existentiella, hälsomässiga och för att inte tala om dödens berg. En del av bergen är mindre, och en del av dem till synes oöverstigliga. Känslan man kan få i mötet med berget kan ta musten ur de flesta. För mig kan analysen av det som utmanar göra mig rädd, orolig och handlingsförlamad. Ibland kan jag vakna svettig på natten och ligga och fundera länge. Jag trodde att tvivlen skulle vika med åren, men inte. Ibland är jag som Tomas, jag måste se för att tro. Det är bra att ha vänner. Hemma har jag en familj. Vi står tillsammans och vi hjälper varandra med allt, vilken styrka! Som föreståndare har jag ett team runt omkring mig, pastorsteamet, medarbetarna och alla församlingsledare. Jag vore inget, utan dem. Tillsammans blir vi starka och ett komplement till helheten. Men det gäller ändå att inte ge upp. Under en del av projektet, var det verkligen tungt. Men istället för att lägga ner och ge upp sänkte vi tempot något och fortsatte till sista sten. Gud är trofast. Om vi sviktar ibland, om livet utmanar oss så att vi dignar under bördan vi har att bära, sviker inte Gud. Han är verkligen trofast. ”Han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” (Fil 1:6). Dessutom vill han hjälpa oss. Han namn är ju ”Hjälparen”. Jag är alltså inte ensam. Varken när jag skall flytta berg hemma på gården eller i församlingen. Vi finns där för varandra. Gud finns där för oss. Så skulle du se ett eller annat berg torna upp sig i horisonten eller kanske precis framför dig just nu; låt oss be tillsammans och hjälpas åt. Det går nämligen att flytta berg, till och med dödens berg! Ulf Sundkvist Föreståndare och pastor Pingst Umeå
Ulf Sundkvist
Föreståndare och pastor
Pingst Umeå
