Afrika talar
I dagarna fyra hade jag förmånen att möta över 40 församlings- och samfundsledare från halva Afrika. De kom från Uganda, Etiopien, Eritrea, Sydsudan, Kenya, Tanzania, Rwanda, Burundi, Kongo och Swaziland till Addis Abeba bara för att möta sina andliga föräldrar och mödrar, den skandinaviska pingströrelsen.
Lite kul är det ju att barnen vuxit om sina föräldrar. Bara i Rwanda är man en miljon. Och den lilla församlingen Mugara i Burundi som Siri Karlssons startade 1939 – hon åkte inte hem när kriget bröt ut, hon åkte till en ort där ingen annan varit förut och planterade nytt – där är man 39 tusen medlemmar.
Vi samtalade ganska mycket om hur globaliseringen utmanar kyrkan. Det går inte längre att ”skydda” barnen eller församlingarna från världen när den finns i våra mobiler. Inte ens i centrala Afrika eller på savannen. Hur gör man då frågade de oss som om vi visste mer är de. Vi jobbade hårt för att finna ett svar som både var bibliskt förankrat och möjligt att praktisera. Ganska snart insåg vi att den enda vägen fram är att hålla sig nära Jesus. Rent praktisk bygga hemgrupper och närhet, vara relationella och samtidig använda de nya kommunikationsvägarna.
Digitalt är bra och det ska vi utveckla, men inget slår IRL – In Real Life (det fysiska mötet). Det är nu lite som det var för Gud i historien. När han skulle säga det viktigaste blev han personlig och kom IRL. Det blir också det jag tar med mig hem. Jag vill lyfta den lilla gruppen, mötet där man kan hälsa på varandra och lyssna färdigt på berättelsen bara för att lägga en fysisk hand på axeln och be en bön. Men jag vill också lyfta det fysiska mötet i kyrkan där vi lovsjunger och ber tillsammans.
Sedan var det ju speciellt att känna dofterna från landet som vi har i vår egen församling, Etiopien var underbart. Afrika kallar.
Ulf Sundkvist
Föreståndare och pastor Pingst Umeå
