Greta, Jesus och domedagen

Jag är imponerad av Greta Thunberg. Först sätter hon sig utanför riksdagshuset i en månad – vilket ju i sig är respektingivande – sedan håller hon tal inför dignitärer i FN så att hela världen lyssnar. ”How dare you?”- talet är numera legendariskt. Greta har verkligen nått fram med sitt budskap; om vi inte omvänder vi oss riskeras hela vår planetens överlevnad. Att ”bara” klimatkompensera är lika illa som att tro att man kan köpa syndernas förlåtelse utan ånger och omvändelse. Bra jobbat Greta! Du har väckt oss ur klimatsömnen!

Men hur är det då? Hänger verkligen allt på oss? Lite mer rakt på sak: Går det åt helvete om vi inte ändrar hela vårt sätt att leva? Eller finns det nåd att hoppas på om vi inte fixar det? Frågan är befogad. Om det inte finns någon nåd, då blir det tungt att leva. Misslyckas vi är det vårt fel! Ingen annans. Och tvärtom. Om den finns nåd, då är ju risken stor att de flesta av oss fortsätter leva som vi gör nu utan förändring. Frestelsen att ”synda på nåden” kan bli för stor. 

När jag läser om Greta och hennes aktivism kan jag inte låta bli att spegla hennes berättelse i bibelns stora berättelse om människan, skapelsen och Gud. I den berättelsen ger Gud ansvaret för skapelsen till människan. Vi får förtroendet att förvalta jorden. Ett stort ansvar som tyvärr missbrukas. Diagnosen är inte bra. Alla syndar och det påverkar rubbet; våra relationer till varandra och relationen till Gud, men också relationen till skapelsen och klimatet. Bibelns berättelse vore verkligen en hopplös om Gud lämnade oss åt vårt eget öde. Då hade vi förmodligen bara att hoppas på en klimatdiktatur som med obarmhärtig kyla eliminerade alla som inte följer klimatmålen. Men där finns faktiskt ett annat hopp. Guds återkomst!

Det är en del av den klassiska kristna tron som vi delar med hela kyrkan. Berättelsen om människan och skapelsen slutar inte med ett helvete, det slutar med Guds återkomst, människans och skapelsens återupprättelse. Det finns nåd och det finns hopp!

Därför blir det så speciellt att fira advent, att fira och förbereda Guds ankomst. Både den lilla i stallet tillsammans med Josef och Maria, men också den stora när människosonen, Jesus Kristus återkommer till vår värld i framtiden. Den ankomsten förbreder man inte i förnekelse av synden, varken den personliga eller den kollektiva. Den ankomsten förberer man heller inte utan omvändelse. Tvärtom. Den ankomsten förbereder man bäst att i Gretas anda erkänna skulden, omvända sig och börja ett nytt liv.

Därför tänker jag när det lackar mot Jul att vi både kan tacka Gud för hans oerhörda nåd mot oss genom, Jesus Kristus, samtidigt som vi ångrar våra synder, även våra klimatsynder och omvänder oss i den helige Andes kraft. Ett förvandlat liv ger förr eller senare en förvandlad värld!

Ulf Sundkvist
Föreståndare och pastor