Möten mellan människor som annars inte skulle mötas
Regnet piskar mot ansiktet så jag snabbar på stegen från garagetak ner mot Kafé station. ”Undrar vilka jag kommer att möta ikväll?” Temat på Alpha var redan spikat. ”Hur ska jag kunna tro?” ”Men människorna som väntade, vilka kommer, vilka är är de? Och hur ska jag med några få ord i ett seminarium kunna möta deras frågor?” Väl där träffar jag en leende människa som mer eller mindre omgående säger: ”Jag har mött Jesus.” Det blev en riktigt go kväll. Trots att det var vårt första möte. Trots att våra berättelser var så olika. Trots att jag är gammal i tron och min vän var ny i tron hade vi redan så mycket gemensamt. Vilket möte!
Dagen efter hade jag en sån´ där dag då jag var sen på bollen. Fick rädda läget fler gånger. Så jag nästan sprang över parkeringen på Ålidhem och såg knappt bilen som kom från sidan. Tuuuut! Det hade kunnat gå riktigt illa i halkan. Men Puh. Det gick bra. Hann dessutom fram i tid till mötet på Dalkarlså Folkhögskola som ligger längst in i gallerian. Ahmed, vi kan kalla honom så, fast han heter något annat, log igenkännande. Vi träffades före Jul när jag var där och undervisade på Bibelskolan – Umea Bible School. Då hade vi delat våra berättelser över en kopp kaffe på rasten. Nu möttes vi igen. Jag såg i blicken att han tyckte om mig och jag tyckte om honom. Vilket möte!
Egentligen var det nästan likadant när jag träffade det unga paret på Secondhand. Hon var så gravid att jag vågade fråga när det var dags. Fick två varma leenden om tiden som återstod. Mitt i röran den där lördagen blev plötsligt samtalet något djupare. Av någon anledning så kommer vi in på orons område. ”Hur ska det gå? Kommer vi klara av föräldraskapet?” Finner mig själva famla efter samma oro i mitt eget liv inför den första födelsen och förstår. Men vet ju nu efter alla dessa år som förälder att halvbra föräldrar klarar av den utmaningen riktigt bra. Så jag hör mig säga att det kommer gå bra det där. Vilket möte!
Kanske anar du vad jag skriver fram här. Det är för sådana möten som jag lever. Möten mellan människor som annars inte skulle mötas. Möten där Jesus Kristus är i centrum inte bara för att vi sjunger och ber utan för att vi lever, rör oss och är till på den här jorden.
Så på frågan varför jag tror på ett kyrkbygge där vi inte bara bygger en kyrksal för bön och lovsång utan en mötesplats där vi både kan be och söka Gud, men också kan fika, bilda, prata, umgås och dela hela livet så har du svaret här i alla dessa möten. Det är därför jag tror vi ska bygga en mötesplats med kyrksalen – böneplatsen i mitten, Jesus ska vara i centrum – men också plats för en skola, ett socialt arbete, ett härberge och en gympasal etc. alldeles intill, helst helt integrerat. En plats där vi kan gömma oss när vi söker skydd för liv och hjärta hos Jesus, men också en plats som är öppen för mötet med andra som är på väg mot en tro eller bara behöver ett gott ord eller en vänlig blick eller kanske ett härberge eller en utbildning för livet.
En levande mötesplats där livet kan växa och vanliga människor kan få möta frälsningen i Jesus Kristus.
”Men hur ska det gå till då?” Kanske någon undrar. Marias fråga till ängeln 9 månader innan Jul är också min. Och ängelns svar är också vårt. ”Helig Ande skall komma över dig. Ingenting är omöjligt för Gud!”
Ulf Sundkvist
Föreståndare och pastor
