Med kläderna på rakt ut i havet 

Solen sken från en klarblå himmel när ungdomarna stegade rakt ut i havet med kläderna på. Otroligt vackert. Framför dem ett hav av liv. Bara ett litet skär längre ut i viken, sedan oändligheten, där himmel hav förenas. På stranden stod deras släktingar och vänner som skulle bevittna den stora händelsen och ge sin välsignelse. Jamen så stort kan det väl knappast vara att några ungdomar går rakt ut i havet för att bada? Visserligen med kläderna på, men ändå. Det är sant. Det gör ungdomar och människor i allmänhet hela tiden när det är sommar. Men dessa ungdomar gick inte ut för att svalka sig i Östersjöns blåa balja, de gick ut i havet för att besegla förbundet det knutit med Jesus Kristus. 

“Jag har beslutat att följa Jesus” sjöng vi som stod kvar på stranden. Det var så gripande att till och med en ärrad gammal pastor inte kunde hålla tårarna tillbaka. Deras vandring gav mig hopp. Corona kommer inte att vinna. Det finns en framtid. Corona kommer snart tillhöra historien. Det gav mig också hopp för kyrkan. På stranden stod nämligen generationen som inget samhälle klarar sig utan. Ingen kyrka heller för den delen. Mellangenerationen. Generationen som har naturlig relation till de äldre och fortfarande relaterar till de unga. Den generationen håller samman släkter, samhällen och varje växande kyrka. De stod där med sitt fika, sin tross och sin kärlek. Jag var nästan lika gripen av deras närvaro som av dopet i vattnet.

När de nydöpta väl vände mot land igen, blöta och glada skulle det firas. De närmaste kunde inte vänta. De nästan sprang ut i vattnet. Omfamnade. Gratulerade. Det var som om glädjen inte visste några gränser. Jag tänkte när jag såg rörelsen. Det där vill jag se en gång till. För som pastor, förälder och vän finns inget finare eller starkare att bevittna än när förbundet beseglas, det nya förbundet med Jesus kristus, som vi förnyar varje gång vi firar nattvard. Det slår mig när jag skriver att jag längtar att få fira den måltiden igen i vår gamla slitna kyrka.

Norrmjöle levererade verkligen den där sommardagen i juni! Stranden, solen, havet. Men himlen levererade ännu mer! Kärlek, bekräftelse och helig Ande. Tack gode Gud för evangeliet och den kristna gemenskapen!

Ulf Sundkvist
Pastor och föreståndare Pingst Umeå