Sommartid

I skrivandet stund är det högsommar och semestertid. Solen skiner även om det regnade häromdagen. De färska jordgubbarna smakar härligt och blåbären i skogen mognar för fullt, många är på semester och min och Annette´s är precis runt hörnet. Bilden på mig är från en Gudstjänstinspelning där jag talar om Moses som lades i en korg i Nilen. Även om vattenfärgen är ungefär som Nilens är det faktiskt Alsterån som får illustrera miljön där Faraos dotter hittade Moses som senare skulle bli en trons hjälte som fick ta Israels folk ut ur slaveriet. Vårt uppdrag är också att hjälpa människor ur slaveri. 

För någon vecka sedan hade jag kontakt med ledare från flera IBRA team i Mellanöstern, Afrika och Asien. Det är ledare som jag känt länge, fått varit med och träna i olika omgångar och många gånger också tränat tillsammans med. Mitt uppdrag har ofta varit att skapa möjligheter till lärande, kurser som jag själv undervisat i eller varit del i på andra sätt. Relationen till nyckelpersoner har byggts över tid och har ofta fortsatt med återkommande mentorssamtal eller växasamtal som jag gärna kallar det. Samtal som handlar om att uppmuntra och hjälpa lärjungar och ledare att växa och utvecklas i sina liv och uppdrag. Nu har det det handlat mycket om att uppmuntra och be för utmanande situationer men också kunna glädjas för vad Gud gör. Jag har fått berättelser om teammedlemmar som är sjuka i Covid 19, andra vars släktingar dött i samma sjukdom. Men jag har också hört om nytt intresse för evangeliet, för nya samtal på lärjungaskapets väg. Från Tanzania fick jag rapporten att under årets första 6 månader har 897 personer kommit till tro på Jesus och många av dem  finns nu i bibelupptäckargrupper. Från Bangkok där IBRA funnits i dryga 50 år fortsätter arbetet mycket på sociala medier men också bland fängelsekunder. Gud fortsätter att förvandla kriminella och när förvandlingen syns på allvar blir de bland de bästa fångarna och en del släpps till och med tidigare än de annars skulle. Ju längre jag lever desto mer ödmjuk blir jag inför Guds fantastiska vägar och den stora möjligheten som öppnas i Jesu närhet. På bilden syns bl.a. min vän Sompot tillsammans med en fd fängelsekund som mött Jesus. 

Jesus gav sina lärjungar en modell för att be. Den första delen handlar om Guds plats och vårt förhållande till honom definieras. När vi ber händer ett antal saker. Min erfarenhet att det har blivit mindre av önskelista och mer av gemenskap med Gud och förundran över hans storhet. Om han nu är jordens och himmelens skapare kan jag förvänta mig stora saker av honom. Har också inett att han redan vet innan vi ber, alltså är han alltid före och vi kan be att få se lite av vad han ser. Han vill sen att vi ska be att hans rike ska komma. Det riket beskrivs vara i oss, runt oss, här och nu och ännu inte fullt här. När jag tänker på de berättelser jag tagit del av våra IBRA medarbetare det sista inser jag att Gud är å färde med sitt rike. Han håller fast vid sin stora plan och han bjuder in dig och mig att vara med i det stora äventyret. När vi ber att Guds rike ska komma, påverkar det vårt inre och vår vilja att göra det han redan ser framför sig. Och ibland får vi vara med och väldigt konkreta bönesvar. Igår kände jag påtagligt att jag skulle kontakta en god vän i Asien som drivs av att se Buddhister komma till tro på Jesus. När jag i morse fick svar visade det sig vara väldigt speciell tajming. Just i morgon händer något viktigt och utmanande i familjens liv. Önskan om förbön för vishet och Guds ledning var stort. Hur kom det sig att det var just nu jag kände så starkt att ta kontakt? Kan det vara Anden som vet långt mer och vägleder oss när vi inte ens vet hur vi ska be. Du hjärtligt välkommen att vara med och be och tacka för något av det jag delat i dessa rader! Ha en fortsatt bra sommar!

Med önskan om Guds välsignelse /
Svante Hector