Hjärtat får aldrig kallna

Det gjorde så ont att det nästan svartnade för ögonen. Jag kunde inte ens dra ner dragkedjan på jackan själv. Fingrarna var inte bara stela, de lydde inte. Kan inte minnas att jag varit med om detta sedan jag var barn och kom in med förfrusna fingrar och tår efter att ha lekt med kompisarna på gården. Nu hade jag skottat snö efter stormen häromveckan. Skottat och skottat förresten, jag har en snöslunga som plötsligt gjorde mig mycket populär bland grannarna. Dumt nog glömde jag helt enkelt bort att känna hur kallt det var ute. Sakta men säkert hade kylan trängt igenom handskarna så till den grad att fingrarna förfrusit.

Väl inomhus tinade mina fingrar under en smärta som bara den förstår som förfrusit händer och fötter.

Vi kan inte råda över väder och vind. Naturens krafter är inte i våra händer. Vi har istället att förhålla oss till dessa krafter och lära oss leva med dem. För mig blev detta en läropeng. Jag måste vara mer vaksam. Jag måste klä mig bättre. Jag måste också se till att jag inte har för långt till värmen och om olyckan ändå skulle överraska är det väldigt bra att inte vara ensam. Inne i värmen fanns någon som väntade, någon som kunde hjälpa mig med jackan, någon som höll om mig tills jag tinat och gav mig något varmt att dricka. 

Jag tänker att såhär är det också för oss som kyrka. Det finns en kyla i tillvaron som kan göra oss illa. Låt oss inte förneka det. Man kan kallna. Värmen kan gå förlorad. Förlorar vi värmen i våra relationer och i vår tro då förlorar vi något omistligt. Det heter visserligen att man ska vara kylig, beräknande. Och visst det kan vara bra att hålla huvudet kallt så att man inte fattar oreflekterade beslut, men hjärtat får aldrig kallna. Kärlek har med värme att göra. Kärleken är som en levande och dynamisk flod av värme, som ingen kan leva utan.

Så efter ett år präglat av pandemi och ensamhet, kanske också viss kyla, tänker jag att vi ska be till Gud om ett år med värme och närhet. Bibeln säger att när Gud “åter sänder (han) sitt ord, då smälter det frusna” (Ps 147:18). Jag gillar den tanken. Ett enda ord från den helige och mitt hjärta blir varmt. Ett enda ord från Herren och hjärtat brinner igen.

Skulle du vara frusen och kall min syster eller bror. Låt mig då få hålla om dig i förbön och omtanke. Låt oss omsluta varandra med förbön, tro och goda tillrop. Låt oss dela Ordet som smälter det frusna. Jesus kommer snart!

Ulf Sundkvist
Pastor och föreståndare Pingst Umeå