På vår vandring

I lördags började jag och min vän Ebba en lång vandring. Från Umeå ska vi gå så långt vi kan på fem veckor söderut mot Stockholm, för att uppmärksamma den humanitära krisen i Sydsudan

Det känns spännande att ha kommit igång och gått dem första milen, samtidigt som det känns utmanande och stort. Jag vet ärligt talat inte hur det kommer att gå. Ibland kan jag känna mig liten och svag och på många sätt kan det hela kännas omöjligt. Hur ska jag kunna bära en så tung ryggsäck? Kommer mina fötter få massa skavsår? Vad händer om vi helt enkelt inte orkar?

Det är mycket vi inte vet i livet, men något jag tror på är att utan Gud så skulle det inte gå, oavsett vilken vandring eller utmaning det handlar om. Men jag har hört att med Gud är allting möjligt. Att Han har större planer för oss än vad vi någonsin kan föreställa. Att när vi är svaga så är Gud stark. När vi vågar släppa taget, vågar vara sårbar, vågar ta ett steg, så är Han alltid där. Redo.

Redo för att omfamna. För att peppa. För att lyssna. För att visa en ny väg. För att bära. Där vi tar slut så tar Gud vid.

Och jag ber att Gud ska få använda oss. Oss som församling och oss som Guds lärjungar. Att våra liv ska få levas för Honom, och för alla och allt Han håller kärt. Jag önskar att den här vandringen ska få genomsyras av Guds kärlek till alla människor, och att det i all sin enkelhet ska få vara några steg framåt.

Ett steg i taget, tillsammans med Gud och tillsammans med alla som vill vara med. För då, då är vi starka.

Elina Bengtsson
Medlem i Pingst Umeå
Mil för mil