En väg i ett väglöst land
Pressen måste varit enorm. Först alla dess plågor som delvis också drabbade det egna folket. Sedan får han ett helt folk i rörelse – flera miljoner – bara för att märka att det tar tvärstopp. Havet framför dem och en jagande ursinnig hord av soldater bakom sig. Om det inte vore för Guds närvaro, elden, molnstoden och den där personliga dialogen med Herren hade det aldrig gått. Jag tror att Mose hade gått sönder och att folket hade gått förlorat, raderats ur historien på förintelsens altare om inte Herren varit med dem.
Det är då Gud lite dråpligt säger: “Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de drar vidare” (2 Mos 14:15) Jag ler när jag läser orden. Det är som om Gud undrar om Mose inte förstår någonting. I vilket fall fattar Mose ett beslut. Han lyfter det han har. En stav mot ett hav. Det var vad han hade och havet delade sig. Gud öppnade en väg i ett väglöst land.
Om det var för trycket bakifrån eller för att de litade på Gud – kanske lite av både och? Folket reste sig och gick. Tillsammans. Allihop. Torrskodda. Genom havet som både räddade dem och befriade dem från förföljarna.
Den berättelsen har jag återvänt till många gånger i mitt liv som pastor. Det har tröstat mig att också Mose drabbades av svårigheter och kritik. Det har tröstat mig att folket och dess ledning trots alla svårigheter ändå nådde friheten. Men berättelsen har inte bara tröstat, den har fyllt mig med tro i ett väglöst land.
Just nu står vi som församling inför stora beslut. Ska vi välja tryggheten och det kända? Ska vi stanna kvar eller ska vi våga pröva det okända och delvis otrygga? Ska vi resa oss upp och lita på att havet delar sig eller ska vi återvända till egypten och hoppas på faraos nåd?
Stora frågor. Andliga frågor. Våra frågor? Låt oss be för varandra och vår gemenskap. Låt oss be för vår stad och vår region. Kanske är det tid för oss att vandra på nya vägar, för frihetens och evangeliets skull? Vägar som öppnar dörren för evangeliet om Jesus hela vägen in i människans hjärta. Låt oss be om visshet och vishet. Låt oss be om Guds ledning.
Ulf Sundkvist
Pastor och föreståndare