Störst, bäst och vackrast

När jag läser om hur Jesus ser på människan och hur han möter oss i evangeliet ser jag en kallelse till omvändelse. I vår kultur hyllar vi vinnarna, de starka, de bästa och de vackra. Jesus verkar gilla förlorarna, den svaga och den som världen tycker är ful. Inte för att han vill hylla nederlagen, förlusterna eller det vi skäms för, men väl för att han vill lyfta oss när vi förlorat, stärka oss när vi är svaga och visa skönheten där vi bara ser det fula.

Jag läser och tänker att inte bara vår kultur behöver omvända sig utan också jag.

“Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket”. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och “Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.”
Matt 18:3-5 

Vad menar Jesus när han säger att vi behöver “bli som barnen” och “göra oss själva små”? Är det en hyllning av det barnsliga, av okunskapen och omognaden. Läser vi noggrant ser vi att det inte är det barnsliga, det okunniga och det omogna han hyllar, utan barnets öppenhet och tillit. Det är barnets beroende av andra, av föräldrar, syskon och vänner och av Gud, som Jesus lyfter fram som en tillgång. Beroendet som ett barn har men som vi vuxna ofta förnekar eller döljer. Att bejaka det barnet inom oss är vägen till frälsning.

Men – och det är ju så typiskt Jesus – han twistar till det. Tar vi emot ett barn, låter vi barnen få tillträde till våra liv, vår kyrka och vårt samhälle, då tar vi emot Jesus. Så barnen blir inte bara ett föredöme i öppenhet, ödmjukhet och sårbarhet. Barnen blir också vägen till Jesus.

Jesus lyfte inte bara fram barnen, han tog dem i famnen och välsignade dem. Han tillät barnen avbryta. Han gav dem tid och rum, inte bara i tanken utan också i praktiken. Det bör vi också göra!

Därför tänker jag bejaka barnet i mitt liv. Jag vill vara öppen, sårbar och tillgänglig för Gud, men jag vill också öppna famnen för barnen och ge tid och rum för dem i mitt liv och i vår kyrka.

Så när vi under hösten låter barnen sätta agendan för våra gudstjänster är det mer än god pedagogik, det är djupt evangeliskt och hälsosamt både för barn och vuxna.

Må Gud välsigna dig, vår församling och vårt samhälle!

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare