Delta ministries

I ungefär 20 år har Pingst Umeå samarbetat och stöttat Delta ministries och lokala
kyrkor i Egypten. 

Delta ministries jobbar mycket med folkbildning. Det är ett arbetssätt de fått lära sig från Sverige som utgår mycket från samtal. Genom samtalsgrupper får människor lära sig diskutera sina problem och utmaningar. De får verktyg att uttrycka sina åsikter och känslor för att själva kunna hitta lösningar som
passar in i deras sammanhang och situationer. Genom att dela sina egna erfarenheter och tankar med varandra skapar de förståelse och utvecklar goda värderingar i sina samhällen. Med praktiska övningar där deltagarna får fundera över sina egna liv och känslor på riktigt, ofta för första gången i sina liv, når man fram och skapar förändring verkar det som. 

I slutet på september fick Roger, Lennart och Birgitta möjlighet att åka ner till Egypten för att besöka dessa projekt och samtala med de människor som driver dem.

Delta ministries reser runt i stora delar av Egypten med det här konceptet. ”Upper Egypt” är vad man kallar de södra delarna av landet, alltså de delar som ligger uppströms Nilen. Dessa områden är ofta de fattigaste och minst utvecklade delarna av landet. Långt från Kairo och Nildeltaområdet kring medelhavskusten. I dessa områden lever många människor relativt enkelt, fattigt och liv som ofta präglas av gamla traditioner. Flickorna gifts bort unga och får inte gå i skolan. Mammornas ansvar är att ta hand om familjen och papporna jobbar långa dagar, ofta två, tre olika jobb. Hemmen är ofta fyllda av barnmisshandel, ibland sexuella övergrepp, i skolorna förekommer mobbning och även lärarna misshandlar och behandlar barnen illa. Delta Ministries (DM) kommer till dessa områden och startar sina seminarier, vanligtvis börjar man i skolorna och talar med barnen. De lär sig saker som de sedan tar hem till sina familjer. Sedan bjuder man in mammorna på kvällar och fortsätter med arbetet för dem. Även om det ibland har funnits motstånd mot DM när de först kommer till nya områden är erfarenheten att när deras arbete väl kommer igång så ropar folk istället för att de ska komma till deras skolor, byar och människor. 

En vanlig och stark tradition i stora delar av Egypten är kvinnlig omskärelse, med andra ord könsstympning. Detta är också något DM arbetar mycket med. När mödrarna samtalar med varandra och delar sina erfarenheter får de ökad förståelse för att detta inte är bra för deras barn. Det leder till ändrade värderingar och att  de uppmuntrar varandra till att sluta med detta. Ofta är det mödrarna som är drivande i att deras döttrar ska könsstympas. Det är också därför viktigt att samtala med just mammorna för att skapa förändring kring detta. Genom samtal där mammor får diskutera sina egna erfarenheter och minnen från dessa ingrepp skapas förståelse för varför det inte är bra. Ingreppen sker ofta när flickorna är 9-10 år gamla, och ibland äldre än så. Det betyder att de flesta kvinnor har traumatiska minnen från när
de själva utsattes för detta.

Träffarna brukar kombineras med föreläsningar från läkare, sjuksköterskor och religiösa ledare. Det finns en fördom att detta beteende ska ha grund i religion men traditionen finns varken inom Islam eller kristendom utan har äldre rötter. Många vet dessvärre inte om detta. 

Goda resultat från deras arbete är att; flickorna får stanna kvar i skolan och gifts inte bort lika tidigt, barnmisshandeln både i hemmen och skolorna minskar, sexuellt utnyttjande minskar, könsstympning minskar, både barn och vuxna får bygga upp sin självkänsla och på så sätt skapa sig goda värderingar och bättre mental och fysisk hälsa. Vi fick höra om hur människor själva startade projekt för att ta hand om sina byar efter att ha deltagit i folkbildning. Man planterade träd och rensade upp i kanaler där skräp kastats i vattnet. Även lokala myndigheter deltar i dessa projekt. Under vår resa fick vi träffa ledarna för detta arbete.

I staden Tanta fick vi också möta personer som varit med i dessa utbildningar. Där besökte vi en skola vars lärare har fått utbildning i folkbildning. Idag ingår det i schemat för barnen på skolan och det kallas för ”life skills”. Vi fick möjlighet att sitta ner och lyssna på dessa lärares erfarenheter av arbetet. Det var en blandning av kristna och muslimska lärare och vi slogs av hur de verkligen tyckte om detta. Glädjen i rummet var fantastisk. Varenda en kunde vittna om hur det här arbetet har varit något starkt positivt för deras skola och samhälle. Föräldrar och lärare ser att eleverna har fått bättre värderingar, är snällare mot varandra, blivit bättre på att uttrycka känslor och bättre på att kontrollera ilska. Skolan är i topp när det gäller betyg och myndigheterna i staden är mycket positiva till arbetet de gör. På Al Salam School, som skolan heter, går cirka 4000 elever och personalstyrkan räknar 400 personer. 

Vår resa i Egypten och mötet med våra samarbetspartners var en fantastisk upplevelse och det känns otroligt roligt att se hur vi får vara med och stötta ett sådant bra arbete. Två veckor efter att  vi återvänt till Sverige fick vi också besök av Atef och Magdi som leder arbetet i Egypten. Alla ni som var med på mötet fick då möjlighet att lyssna till deras vittnesbörd. Det känns kort sagt väldigt bra att fortsätta
samarbeta med dessa människor i framtiden. 

Trots allt positivt jag har att säga om denna resa och mötet med DM står de naturligtvis också inför många prövningar. Egypten har drabbats hårt av lågkonjunktur och inflation vilket innebär att många människor har det tufft ekonomiskt. Osäkerheten med krig i regionen är något som dök upp efter att vi
besökt dem och de besökt oss. Läget i Egypten är tufft med staten och militären som har mycket kontroll över samhället. Även om vi fick uppfattningen att de kunde arbeta fritt och hade goda relationer med myndigheter så kan det ändå vara något som påverkar vardagen. Men de jobbar på och är mycket positiva. Ett av de största böneämnen de bad oss ta med var att be om möjligheten att kunna engagera mer människor i deras arbete. Den ekonomiska situationen gör det svårt för människor att lägga mycket tid på att arbeta volontärt just nu. Många unga söker sig dessutom utomlands för bättre jobb. Det behövs människor som kan fortsätta hålla detta viktiga arbete vid liv.

Roger Engman