“Öga för öga, tand för tand” eller finns det en annan väg?

Efter 20 år får han till slut chansen att hämnas. I många bemärkelser kan man tycka att det hade varit okej om han gjort det. Det hans bröder utsatt honom för, det som sedan drabbat honom av falska anklagelser och fängelse som helt och hållet berodde på brödernas svek hade mer än nog berättigat honom att slå tillbaka. “Öga för öga, tand för tand.”

Men han valde en annan väg. Istället för hämnd, valde han försoning. Istället för hat valde han nåd. Egentligen gick han längre än så. Alla dessa år – tiden som gått – och livet i gemenskap med sin ungdoms Gud hade gett honom en ny förståelse för allt svårt han gått igenom. Det som borde varit en belastning hade i Guds hand förvandlats och blivit en tillgång. Dessutom hade han vunnit en kraft att övervinna det onda med det goda. Så han gick försoningens väg och folket som Gud en gång utvalt att bli bärare av evangeliets fackla räddades utan svält och död.

Berättelsen om Josef och hans bröder som avslutar första boken av Mose i Bibeln är en världshistorisk pärla. Den har allt. Kärlek, svek, intriger, hopp, ångest och försoning. Storyn är glimrande och tidlös. Den talar fortfarande rakt in i vår tid om allt ont som finns i människan. Det var avundsjukan i människan som ställde till det. Men även föräldrarnas dumhet att göra skillnad på sina barn. Pappa Jakob hade Josef “mer kär” än alla andra bröder. Inte alls bra.

Avundsjukan splittrade bröderna att det gick så långt att man sålde Josef till slav och ljög om hans död. Vilken fruktansvärd hemlighet att leva med! Man kan undra vad den gjorde med familjen och deras relationer.

Under tiden åker Josef berg-och-dalbana. Först upphöjd sedan falskt anklagad för sexuella trakasserier och skickad ut i kylan. Cancellerad. Dömd. Fängslad och bortglömd. Men inte av Gud. På märkliga vägar, upprättad igen och till slut med sådan makt att minsta vink från hans finger åtlyddes. Det är då han får chansen. När bröderna kommer med mössan i handen och ber Josef om bröd kunde han svarat med hat och våld, men han väljer en annan väg.

“var nu inte bedrövade och gräm er inte över att ni har sålt mig hit. Ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit för er.” (1 Mos 45:5) 

De orden lyser fortfarande som en stjärna i vår tids mörker. De visar på en annan väg. Jag skulle vilja säga att det är den enda vägen till frälsning för oss som människor både i vår relation till Gud, men lika mycket i vår relation till varandra. Jag kan höra Jesus säga det till mig “gräm dig inte över allt du gjort och sagt som drabbat mig och drivit mig mot korset: Gräm dig inte över spikarna i mina händer, sveket eller gisselslagen. Ty för att frälsa världen och ditt liv tog jag din synd och skuld…” Det blir så tydligt hur historien hänger samman. Berättelserna visar vägen som hela vår värld behöver höra.

Jag tänker också att berättelsen kallar alla som drabbats av livets mörka sidor att välja en annan väg än hämndens och bitterhetens väg. Den kallar också till ödmjukhet och omvändelse. Försoning. Vilket underbart ord. Låt oss gå försoningens väg.

Ulf Sundkvist – Föreståndare