Älskad och utvald

Man skulle kunna tro att Jesus inte behövde kämpa med sitt liv. Han var ju ändå Guds son. Men även Jesus kämpade. Även Jesus frestades. Även Jesus led. Han blev sviken, slagen och övergiven på ett sätt som gör att också våra trossyskon som nu lider, lemlästas och dödas i terrorismens spår kan identifiera sig med honom. Jesus blev också dödad och det helt utan egen skuld. Så någon gräddfil för Jesus var det inte. 

Om nu lärjungaskap och kristet liv stavas; ”att följa Jesus” infinner sig därför frågan. Hur gjorde Jesus för att klara av livets alla utmaningar? Var fann han kraft till seger över ondskan att han, även om han frestades till hämnd, inte gick den vägen? Var fann han styrkan att med bevarad integritet gå med rätad rygg genom livet utan att kryssa mellan människors olika förväntningar? Vad var hans hemlighet?  

Läser vi evangelierna växer ett mönster fram. Vi ser det redan vid hans födelse, fast då är han knappast medveten om det. Bara Maria och Josef vet. De vise från fjärran land och herdarna på ängen får övernaturliga hintar om det. Hanna och Symeon i templet bekräftar ser det också. Marias son, Jesus från Nasaret, var dessutom Guds son.  

När förstår Jesus att det är så, att han inte endast är människoson utan också Guds son? När Jesus, som 12-åring kommer till templet för fösta gången verkar han ana det. Då talar han nämligen om Gud som sin far. Men det är först vid hans dop i Jordan som det blir ställt utom allt tvivel. Då pekar inte bara Johannes döparen ut honom som Guds Lamm, då talar också en röst från himlen om honom, som sonen. Den älskade. Den utvalde. Genom dopet i den helige Ande får han en boosterdos av bekräftelse på vem han är. 

Älskad, utvald och uppfylld. Räcker det? Är det hemligheten som Jesus vilar på när livet kör ihop sig? Är det vad Jesus står på när han utmanas av djävulen? Ja, det är uppenbarligen evangeliernas förklaring.  

Därför min vän som kämpar – det gör vi ju alla emellanåt. När Johannes i sitt evangelium säger ”att alla som tar emot Jesus är Guds barn (Joh. 1:12) röjer han hemligheten till vår frälsning. Älskad och utvald av Gud. Det är inte vad vi gjort eller klarar av som definierar oss. Det är inte våra synder och brister, vår skuld eller skam som bestämmer vilka vi är. Det är heller inte våra ambitioner och drömmar. Det är Guds egna ord om våra liv som bär. Och han säger: ”Du är mitt älskade barn, min utvalde”. Att fri och förlåten uppfyllas av den Ande som viskar de orden hela vägen in i hjärtats djup, räcker hela vägen. Alla dagar. Ända in i himlen. 

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare