”Blomstertiden kommer” 

Vi fick ett fruktträd för några år sedan. Måste erkänna att det inte fick mycket kärlek från början. Minns att jag satte ut det långt bort från vårt hus i vår sandiga jord. Lite provisoriskt. Vi visste inte riktigt var vi ville ha det och tomten var ännu inte anlagd. 

Fuskade också med vattningen de första veckorna. Det höll på att gå riktigt illa. Minns att jag skämdes lite. Om trädet dog, vad skulle jag säga till dem som gett oss trädet? Först i 11:e timmen planterades trädet om i god jord med tillräcklig plats för att rötterna skulle kunna tränga ner på djupet. 

Sakta men säkert började det spira och till vår förvåning överlevde trädet. Efter ett tag grönskade och blommade trädet, men så mycket frukt blev det inte. Tror vi fick fyra eller fem äpplen. Men, som skriften säger, man skall inte förakta den ringa begynnelsen (Sak 4:10). Tvärtom. Man ska tacka, tro och hoppas. Trädet har överlevt också denna stränga vinter. Det ska verkligen bli spännande att följa dess tillväxt i år. Jag ber och hoppas på god och rik frukt. 

Så där kan det också vara med våra liv. Vi hamnar lite fel. Får inget vatten, ingen näring, ingen uppmärksamhet. Men en flytt från mörker till ljus, från öknen till källan med vatten. En omplantering från det hårda och kalla, till den goda och varma jorden. Ja, då kan det mest underbara ske. Vi kan blomma igen och frukten från livet med Jesus – Andens frukt – kan sakta men säkert börja växa fram: ”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.” (Gal 5:22-23) 

Den processen beskrivs både som något dynamiskt, som sker inom oss när Guds Ande får verka i våra liv, tillsammans med Guds ord. Men det är också något som sker när vi – och det kan nästan verka brutalt – låter kostfästa vårt kött, vår syndfulla natur, som ligger i strid med Anden. ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg.” (Gal 5:24-25) 

Det handlar alltså inte bara om vatten, jord och näring eller en omplantering. Det handlar uppenbarligen också om att ansas och renas från det ofruktbara och dödliga, från ”köttet med alla dess lidelser och begär”. Den processen är sällan enkel och smidig.  

Min personliga erfarenhet är att den oftast sker i mötet med det svåra och obegripliga. Trösten då, är Jesus Kristus och hans kärlek. Om vi dör med Jesus är löftet att vi också skall uppstå med honom. Det är också min erfarenhet att uppståndelsen och det nya livet bryter igenom till slut. Därför håller jag fast i tro och litar på löftet om att blomstertiden kommer. Förr eller senare. 

 
 
Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare