“Skönt att någon annan förstår detta med växter” 

Jag har nog motsatsen till gröna fingrar. Jag förstår mig inte på växter och de förstår sig inte på mig. Vi har väl accepterat att vi ändå behövt varandra lite på håll, även om relationen varit kylig och helt och hållet utan kemi. Däremot hyser jag varma känslor gentemot mat och matlagning. Det är nästan så att jag vågar påstå att vi dessutom börjat forma en riktigt god relation, matlagningen och jag. Och ännu godare har det blivit om jag bidragit med bra råvaror som färska örter. Men om jag skulle köpa färska örter stup i kvarten skulle jag dränera hemmets besparingar. Till slut hade jag liksom inget val utan var tvungen att närma mig växternas nyckfulla värld. Jag visste inte riktigt var jag skulle börja så jag började där jag stod. Jag tog mina Coop-inköpta plantor: timjan, rosmarin, dragon och basilika, befriade dem från de medföljande minimala plastkopparna och satte dem i större krukor. Sommaren hade precis gjort entré med självförtroende så jag tyckte att det var värt ett försök att ställa mina stackars försöks-örter på balkongen. Det dröjde inte många dagar innan samtliga fyra kombattanter gett upp fullständigt och hängde som lealösa snören. “Det var det”, tänkte jag. Men ändå fick de stå kvar där ute i sin jord. Och mellan varven fortsatte jag ändå att vattna dem. Inte för att jag hade en förvissad tro på dem utan enbart av hävd.  

Men så hände något. 

När jag gick ut på balkongen för en vecka sedan tyckte jag att mina fyra späda plantor såg lite piggare ut. Var det möjligt? 

Jag förstod ingenting.  

Men nu i skrivande stund har alla fyra återhämtat sig och de ger skörd.  

Jag förstår mig fortfarande inte på växter. Men jag fattar att de behöver jord och vatten. Där behöver de förbli. Ingen av oss kan egentligen hävda att vi förstår livets vägar. Men för att vi ska ha den goda frukten i våra liv finns denna provocerande enkla inbjudan om att förbli. Jesus säger “om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt”. Det är Jesus löfte. Och kanske är det din och min uppmaning den här sommaren. Att förbli i honom. 

Fredrik Wärn 

Vice föreståndare