Hammaren 

Nu har den hunnit bli ganska sliten. Den är märkt av alla byggen och projekt. Det syns att den varit använd. Det är repor, rispor och gropar nästan överallt. Ändå är det ett av mina allra käraste verktyg. Hammaren är nämligen inte bara märkt av ”normalt slitage”, den har också några personliga ord inristade i skaftet som slutar med ett TACK!  

Den hammaren är speciell för mig. Jag fick den som en gåva av en person som kände mig väl och vet att jag gillar att bygga. Minns att jag nästan inte ville använda den från början. Den var så blank och fin med sin personliga text på skaftet. Ville inte gärna att den skulle repas. Men så kunde jag inte ha det. En hammare är inte gjord för att ligga i ett presentpaket eller bara sitta på en vägg för allmänt beskådande. En hammare är till för att användas.  

Sagt och gjort, den åkte ner i verktygslådan som alltid ska med när det byggs. Nu är den är inte längre blank och snygg, tvärtom, den är sliten och använd, men den funkar faktisk väldigt bra fortfarande. Kanske ännu bättre än från början. Det är som om den vet var den skall träffa. 

Ibland kan jag känna mig lite som den där hammaren. Sliten och märkt av alla byggen och projekt och processer, men också märkt av alla människor jag fått möta. Människors berättelser har gjort något med mig. Om jag från början tyckte mig veta exakt hur bygget skulle se ut, har jag efter hand fått moderera och justera. Inte för att den lite större visionen var fel, men väl för att de mänskliga aspekterna av bygget gjort att jag behövt tänka om och göra annorlunda.  

Ibland när jag gjort fel eller det bara blivit fel utan att någon kunnat förklara eller ges ansvar och skuld har jag fått ”göra om och göra rätt.” Och när det inte gått, helt enkelt fått leva med skavankerna försonad med Gud och människor så långt det varit möjligt. 

Ibland när stötarna gjort ont och det blivit nästan för smärtsamt har tanken på att ge upp och släppa allt varit frestande. Då har någon bett. Någon har skickat ett Ord av hopp och läkedom. Så har vinden från himlen väckt anden till liv. 

Vi är alla märkta av livet. Men i våra hjärtan finns också något mer skrivet. Om det står ord av tacksamhet på en hammare står det ord från skaparen i ditt och mitt inre. Älskad, förlåten och upprättad. Orden är Jesus egna ord, inristade med den levande Gudens Ande. 

Så jag tänker att hammaren är gjord för att användas, även den märkta och slitna. Den skall hamra på spiken som fogar bräda till bräda, bärlina till bärlina ända fram till dagen då församlingsbygget står färdigt. 

”Ett brutet rör skall han inte sönderkrossa, och en tynande veke skall han inte utsläcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.” Jes 42:3 

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare