Ljuset lyser i mörkret!
”Vi lever i en orolig tid. Krig pågår i vår omvärld. Terrorism, cyberattacker och vilseledande information används för att skada och påverka oss.
För att stå emot hoten behöver vi hålla ihop och ta ansvar för vårt land. Blir vi angripna måste alla hjälpa till att försvara Sveriges självständighet och vår demokrati.
Motståndskraft bygger vi varje dag tillsammans med anhöriga, kollegor, vänner och grannar. I den här broschyren får du veta hur du kan förbereda dig, och vad du ska göra om krisen eller kriget kommer.
Du är en del av Sveriges beredskap.”
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tar i från tårna. Det är som om man vill skaka om, så att vi vanliga medborgare bereder oss för det värsta samtidigt som man vill ge information om allt från hotbild till försvar, från varningssystem till skyddsrum, men också hur vi kan preppa och stödja varandra i händelse av det värsta.
Broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”, som går ut till alla hushåll i dagarna är i en bemärkelse omskakande. Det är som om det värsta kryper närmare. Det är klart det gör något med oss som folk, familjer och individer.
När jag läste broschyren gick mina tankar till Matteus evangelium och Jesu ord där. Det finns också en påtaglig realism. Men i orden om historiens slut finns också ett hopp.
”Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna.” (Matt 24:6-7)
Alla som varit med vid en födelse vet att det finns en kamp att utkämpa för det nya livet. Födslovärkar. Jo, ”det gör ont när knoppar brister” (Karin Boye). Det gör ont när det nya skall födas. Så är det. Men för mig är bilden om födslovärkar ändå hoppfull. Vi förstår att det kan och kommer göra ont när historien går mot sin upplösning. Men det slutar inte med död och helvete. Det slutar med en ny födelse. Vi väntar på Guds återkomst, på dagen när Jesus Kristus skall komma tillbaka.
Det finns alltså hopp mitt i mörkret. Vårt viktigaste försvar är inte militärt. Vårt bästa försvar är tron på Jesus och hans ord. Värderingarna och värmen som strömmar fram från honom och hans kors är vårt ankare. Där finns hopp. Därför tänder vi ljuset i advent. Vi låter evangeliets ljus lysa starkt och mäktigt i en mörk tid.
”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det” (Joh. 1:5). Och det kommer heller aldrig att göra det.
Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare
