Brios tågbana gjorde succé 

Published by Ingela Johannesson on

Fira, förnya och förbereda 

Det lyste i ögonen på grabbarna. De såg att vi hade paket med oss och ville så gärna öppna. Men pojkarnas mamma ville att de skulle tjå sig lite. Fattar inte vad det är med föräldrar! Alltid ska man vänta. Och det är minsann inte så enkelt om man bara är två eller tre år, men det är klart det kan vara nyttigt att tränas i tålamod. Det är ju något som barn kommer behöva senare i livet alldeles oavsett hur det ter sig. 

Brios tågbana gjorde succé. Det byggdes och kördes och lektes med en glädje som bara den får som låter sig dras in i lekens underbara värld. Allra roligast tror jag det elektriska loket var. Att bara kunna trycka på en knapp och se det röra sig med vagnar och allt runt, runt på rälsen var en höjdare. 

Lika glad blev vår goa vaktmästare Matteus Holm när han överraskades av sina arbetskamrater i kyrkan. Kanske anade han att det var något på gång, men när alla dök upp från ingenstans och helt plötsligt började sjunga ”vi gratulerar på din 30-årsdag” sken han upp i det mest underbara leende. 

Att fira och bli firad är både glädjerikt och vackert. Det är något jag unnar alla. Där finns glädjen i att ge kärlek och tacksamhet, men också att ta emot. Att se de andra i ögonen och säga tack, vad glad jag blir. Det gör något gott med oss. Vi förenas och kommer nära! 

I år ska vi fira en 100 åring; Pingstförsamlingen, som vi på olika sätt relaterar till. Hon som föddes en snöig decemberdag 1925 av några få har nu över 1100 medlemmar, som generation efter generation förvaltat och delat evangeliet fritt och för intet till 1000-tals människor både här i Västerbotten och ute i den stora världen.  

Jag har bett att det ska bli ett glädjerikt firande. Att vi på jubileumshelgerna skall fyllas av tacksamhet för vår gemensamma berättelse och de bevis på Guds trofasthet och omsorg som finns där. Jag har också bett att de perioder av mörker och de delar som vi skäms för ska beröras av Guds nåd, av vin som renar och olja som läker, så att vi efter året som gått ska kunna blick framåt frimodiga och tacksamma. Allihop! 

Jag även bett om att detta år ska bli ett år av förnyelse både av vår tro, av våra erfarenheter av Guds närvaro och av vår gemenskap. Kanske ska några som inte på många år satt sin fot i kyrkan och därför också förlorat gemenskapen och kanske också en del av sin tro finna vägen tillbaka. Jag vill säga välkommen hem! Jag kan liksom se det framför mig att det ska bli många kära återseenden, helt utan skam, badandes i Guds solljus om lyser över oss alla. 

Men jag har också bett om ett år av förberedelse för exilen – för byggtiden då vi kommer vara utan kyrkobyggnad – och för det nya som väntar. Jag vet inte hur vi ska klara av detta. Ibland är jag orolig och rädd, men djupt inne i mitt hjärta ändå förvissad om att ”han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag”. Fil 1:6 

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare 

Categories: Blogg