Den frågan har jag inte fått förut

Hur kommer du fasta i år? Jag vet faktiskt inte att jag fått den frågan tidigare, men just i år har jag fått den flera gånger.

I den kultur jag vuxit upp i har fastan främst varit en enskild sak mellan mig och Gud. Fasta gjordes men för att söka Gud inför stora beslut eller i svåra situationer, när man inte såg någon annan utväg än ett Guds ingripande. Då böjde man sina knän, avstod från all mat under en eller flera dagar, ibland en vecka eller mer för att få bönesvar, ett genombrott.

Men det kunde också utlysas en period av bön och fasta i församlingen. Inför ett nytt år, inför en kampanj med tältmöten och evangelisation eller inför en ny vision.

Det hände också att bönen och fastan blev överenskommen och knuten till ett speciellt böneämne. Minns exempelvis när vi, några vänner till en gemensam vän som fått en märklig förlamning i ögonen, inspirerades av de fyra bröderna som bar sin förlamade vän till Jesus (Luk 5). En dag i veckan avstod vi från lunchen och bad för vår gemensamma vän. I bön, bar vi honom till Jesus. Även vi fick svar. Förlamningen bröts och idag är min vän närmare 70 år, fylld av kraft och i tjänst för Herren.

Läser vi Bibeln ser vi att bön och fasta hör samman. Kroppen involveras på så vis i den andliga dimensionen. Inte ”bara” genom lyfta händer och böjda knän utan också genom att avstå från något så centralt som att äta. Mose fastade och bad. Esra utlyste en fasta inför återtåget till det heliga landet. Jesaja talade om den rätta fastan. Även Jesus fastade och bad. Ledd av Anden fördes han ut i öknen för att söka Gud. Efter 40 dagar blev han till slut hungrig står det. Men inte bara hungern utmanade, djävulen själv adresserade människosonen. Men med Guds ord besegrade Jesus demonerna. Tillbaka kom en man märkt och stärkt av öknen.

Inte bara dopet i vatten och dopet i den helige Ande formade Jesus utan också det enskilda livet i bön och fasta gjorde honom till en karaktär att luta sig emot. I evangelierna ser vi att avskildheten, bönen och troligen också fastan följde honom.

I bergspredikan i Matteus kapitel sex nämns fastan som en av tre andliga praktiker tillsammans med givande och bön som bygger livet. Men läser vi noga förstår vi att fasta inte bara handlar om att avstå från mat. Det är mycket större än så. Det handlar om att avstå från något för att vinna något annat, något större både för egen del, men framför allt för andra, för församlingen och Guds rike. Alldeles oavsett vad man fastar från förändrar fastan livet. Sinnenas fasta, digital fasta, fasta från sex, fasta från mat gör skillnad.

Personligen har jag sedan många år i mitt eget årshjul fastat under ”den kristna fastan” från askonsdagen till påsk. Aldrig från mat under hela den tiden. Det har jag inte orkat, däremot från en måltid i veckan, från mellanmålets sötsaker, från allt godis, chips och mitt älskade popcorn. Min egen regel är; ”hellre lite och ofta, med viss ordning, än mycket men nästan aldrig”. Jag har märkt att det gjort skillnad. Inte bara för mig och mitt liv. Det bär också den tjänst jag står i. Detta skrivet helt utan vilja att lyfta mitt eget brustna liv. För mig är bönen, fastan, det böjda livet en nåd jag lever i.

Verket och välsignelsen är Herrens och för det tackar jag med respekt och ödmjukhet. Så med viss förvåning, men också med förundran har jag tagit emot frågan; Hur ser din fasta ut i år? Och nu passar jag den nu vidare till dig.

Gud välsigne dig.

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare