Kära Pingst Umeå, 

Jag vill rikta ett varmt tack till er alla för den tid jag fått vara en del av församlingen – både som medlem och som tillförordnad pastor. Det har varit två år fyllda av möten, växt och utmaningar, och eftersmaken stavas tacksamhet. Jag lämnar församlingen och tjänsten berikad – av erfarenheter, nya perspektiv och relationer jag fått genom att möta och tjäna tillsammans med er. Tack för förtroendet ni visat, för gemenskapen ni bjudit in mig i, och för sättet ni tagit emot mig – som en del av Kristi kropp och som pastor. 

Vi är en brokig men enad gemenskap med Jesus i centrum, och jag är djupt tacksam för mångfalden i vår församling – av bakgrunder, livssituationer och generationer. Det är något vackert och hoppfullt i att vi mitt i vår brokighet så tydligt samlas kring Jesus Kristus – vår frälsare, vårt liv, vår framtid. 

När jag avslutade min förra pastorstjänst bad jag Gud om två saker inför kommande tjänst: att få komma till ett sammanhang som jag fått lära känna, och att få kliva in i en församling präglad av dynamik. Hur blev det? När vi flyttade till Umeå blev vi en del av den församling som varit med och fött och format min man Anders tro – ett sammanhang som stått honom nära hela livet. Att själv få vara med i gemenskapen under ett års tid innan jag trädde in i tjänst blev precis som jag önskat. Församlingen blev mitt andliga hem innan det blev min arbetsplats. Och gällande dynamiken – finns det något ord som bättre beskriver det jag mött i Pingst Umeå? Här finns ett framåtlutat förhållningssätt, mod att agera och en vilja att vara Guds folk mitt i en tid som förändras snabbt. 

Den tillgången tror jag vi behöver mobilisera inför framtiden. Mycket av det vi förknippar med församlingsliv kommer behöva hitta nya former. Jag tror att Gud leder oss i detta, och att det därför finns vägar att följa. Utmaningen blir att hålla samman hela den bredd och djup vår församling rymmer, samtidigt som vi riktar vårt engagemang gemensamt. Jag tror också att vi kommer få se nya människor komma till tro – något som kommer ge både glädje och utmaning, när vi får ansvaret att bära och vårda de liv Gud anförtrott oss. 

Genom lyhördhet inför Gud och varandra, och genom processer där vi söker tillsammans, tror jag att församlingen går in i en spännande tid. Även om mycket känns oklart just nu, tror jag att vi kommer – som så ofta i Guds folks historia – i efterhand kunna se hur Gud har lett. Likt lärjungarna på vägen till Emmaus, inser vi ofta först i backspegeln att det var Jesus själv som gick med oss. 

Nu väntar en ny fas i livet för mig och Anders. I augusti blir vi föräldrar – något vi ser fram emot med både förväntan och ödmjukhet – och Anders har nyligen börjat på sitt nya jobb vid MSB i Sandö. Vi flyttar därför till Härnösand, med en längtan och tro på att Gud också där vill använda oss och öppna nya vägar. 

Umeå kommer alltid vara en plats vi återvänder till – med familj och vänner kvar här, och med ett särskilt rum i våra hjärtan för Pingst Umeå. 

Guds välsignelse, 
Stina Furberg