Min första Bibel var orange

Jag kunde knappt läsa när jag fick min första riktiga Bibel, en Bibel med alla böcker. Jag var lite trög i starten med läsningen rent allmänt. Läs- och skrivsvårigheter hette det då, och särskilt när det kom till läsningen av Bibeln. Orden var för långa och krångliga för mig att jag, när min bror och jag skulle läsa tillsammans, aldrig kom upp i hans tempo. Så jag gav upp.

Men en sak verkar jag ha fattat i alla fall. Med stora bokstäver har jag skrivit två meningar och ett namn på sidan av Bibeln, på själva bladen. Namnet? Jo du gissar nog rätt. Inte ULF faktiskt! Det står JESUS med stora feta bokstäver. Och: ”Gud hör bön” och ”I love Jesus”. Blir lite gripen när jag tar fram den där första Bibeln igen. Orange är den, sliten och understruken på alla möjliga ställen nu.

Att den lilla pojken som fick den boken och knappt kunde läsa, skulle ägna hela sitt liv åt läsningen av den boken kunde jag inte ana. Men så har det blivit. Idag läser jag för att förbereda seminarier, bibelstudier och för att kunna predika. Jag läser för att ta spjärn och få vägledning in i de många samtalen och processerna.

Men jag läser egentligen mer för att jag utvecklat ett slags personligt beroende av berättelserna som Bibeln tar mig med in i. Dels den där stora som börjar i skapelsen, försätter med fallet som skadar hela mänskligheten och vindlar genom gamla testamentets historia och når sin kulmen i Jesus. Och dels för att jag hela tiden dras in i de mindre berättelserna.

Bibelns persongalleri är ju plenty. Ta bara killen med matsäcken. Du vet han med de fem bröden och två fiskarna. Mer än en gång har jag sett mig själv i den pojken. Matsäcken. Så liten att det knappast skulle kunna räcka för mer en ett par, tre personer. Helt plötslig välsignar Jesus brödet så att det räcker till en hel församling. Inte kan jag förklara det. Jag vet bara att det funkar. Hur glad måste inte han ha sprungit hem till mamma och berättat om brödundret?

Men jag kan också se mig själv i breven från Paulus och hans omsorg om alla församlingar. Hans önskan att vägleda, stödja och ingjuta mod. Men också i hans nöd när utvecklingen går åt fel håll. Han skriver, beder och kämpar. Ibland blir han slagen. Ibland missförstådd och kritiserad, men aldrig att han ger upp. Inte ens när skeppet slås i spillror eller när ormen biter honom. Visst har han en del i sitt liv som han skäms för, men det finns en sak som lyfter och bär. Evangeliet. Och det kommer han aldrig att skämmas för. Så han träder upp i tid och otid. Predikar överallt. Inte heller jag kan hålla mig. Fråga mina vänner. Om evangeliet pratar jag hela tiden. Till och med på midsommarafton.

När jag läser kan jag faktiskt också se mig själv i Jesus. Jag ser hur han tar barnen i famnen och innesluter de allra minsta. För mig har det blivit så stort att jag till och med identifierar mig med Jesus. Inte så att mitt liv är som hans, men väl så att mitt liv ryms i hans liv. Det ger en oerhörd trygghet. Jag är aldrig utlämnad helt till min egen förmåga eller Pingströrelsens entreprenöriella kraft. Jag lever i Jesus. Med honom kan jag till och med möta döden med tillförsikt.

Så jag är verkligen tacksam för den där orange boken mina föräldrar gav mig i min ungdom. Jag läser varje dag och är tacksamt beroende av Ordet. Det är verkligen levande och verksamt. Det förklarar världen. Det är bröd för själen och liv för evigt. ”Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd. Sedan ropade han: “Hör, du som har öron att höra med.” (Luk 8:8)

Bön: Gud låt mitt hjärta bli till god jord för ditt Ord.

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare