Obotligt troende
”Jag är vägen,” sa du. Så enkelt och självklart förklarar Jesus vad det handlar om. En väg. Då blir livet med Gud en resa. Inte ett färdigt paket, utan en slags livsvandring, där ingen vandrar för sig själv. Vi reser tillsammans, du och jag. Och Jesus är med, både i tiden och i evigheten.
För någon har Gud varit en självklar del av hela livet. Luften vi andas, kärleken som strömmar och kraften som lyfter. För någon har Gud rubbat cirklarna först i vuxen ålder. När förståndet ödmjukat sig inför mysteriet, blev tron märkligt nog begriplig. För någon blev Gud räddaren i nöden. När inget annat hjälpte fanns Gud där! För någon annan har Gud sakta men säkert visat sig, som en soluppgång. För någon blev Gud tydlig först i dödens närhet. När de rationella svaren inte längre mötte hjärtats längtan, då fanns Jesus där.
För mig är tron på Gud oumbärlig. Jag kan inte andas utan tro. Kan inte älska utan tro. Kan inte leva utan tro. Tron och kärleken är livet som pulserar, blodet i mina ådror och kraften för min själ.
Till dig kan jag komma när jag är så arg, att vreden inte vet några gränser. Jag kan slå dig hur hårt som helst. Jag tror ju på en Gud som blöder och står ut med det. Guds lidande är min frälsning. Trots att Jesus dör, lever han. Precis som kärleken alltid uppstår, uppstår tron på Gud hela tiden i mitt liv.
Till Gud kan jag komma när jag känner mig som en liten pojke. Du vet att hos mig finns ett barn som ofta är liten och rädd. Du ser det, men skrattar inte. I stället bekräftar du mitt värde. Andas en tillit och en tro som jag inte klarar mig utan.
Till Jesus kan jag komma med mina sår. När smärtan är större än trösten jag får. Då finns du där. Som en mor blåser du på såren och mitt hjärta läker. Miraklet jag inte begriper. Det är du.
Till dig kan jag komma när synden gör mig illa och skulden trycker i mitt bröst. När ingen annan lyfter, då lyfter du. När ingen annan förlåter, då förlåter du.
Till dig kan komma jag när jag ser på världen. När jag ser sveken, hatet, krigen och våldet, då tänder du hoppet om en ny och bättre värld, där ingen är ensam, där tårarna för alltid har torkats bort, där freden, kärleken och rättvisan segrar.
När så resan är över och jag till slut ska somna in är min enkla tro att då finns du också där. Du, som är vägen, är också sanningen och livet!
Jag är verkligen obotligt troende. Jesus jag tror på dig.
Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare
“Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: “Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Joh 14:1–6
Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Vare sig jag sitter eller står, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Vare sig jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. Ty förrän ett ord är på min tunga, se så känner du, Herre, det till fullo.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan inte begripa den. Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
For jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Och om jag sade: “Mörker må övertäcka mig och ljuset bli natt omkring mig”, så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig, natten skulle lysa som dagen: ja, mörkret skulle vara som ljuset.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl. Ps 139:1–14
