Hela staden fylldes av Guds närvaro 

Undrar vad han tänkte när han satt där på åsnan? Vi vet att han grät när barnen jublade. Vi vet att han blev arg när han såg fattiga svaga människor stängas ute. Vi vet att han inte drog sig undan när frågorna krävde sitt svar. Sakta men säkert fylldes hela staden av Guds närvaro. ”Var får han allt ifrån?” ”Ingen kan göra under som du om inte Gud är med honom”. Jesus Kristus hade något mer än alla andra profeter och lärare. Var det ändå inte Guds egen son, ja, Gud själv som uppenbarade sig när Jesus red in i Jerusalem den där dagen?  

Men vad tänkte han när han satt där på åsnan? Vad såg han och vad var hans ärende? Även om vi får reda på mycket när vi läser kan vi inte helt utforska hans tankar. Däremot vet vi ganska mycket om vad han sa och vad han gjorde. Hans liv höll samman. Han sa inte en sak och gjorde en annan. Så när ilskan över utestängandet hade lagt sig förbarmade han sig över de slagna. Och när barnen skulle tystas för att de hyllade honom som om han var Messias, den utlovade Frälsaren, då säger han ifrån. ”Om de tiger så kommer stenarna att ropa”. Det är ingen idé att försöka tysta bönerna om hjälp. ”Hosianna Davids son, förbarma dig över oss”, ropar vi fortfarande och hoppas på hjälp. 

När Jesus rider in gör han det för att frälsa. Inget mer och inget mindre. Han satsar allt på ett enda kort. Människans frälsning och med henne hela skapelsens. Johannes döparen hade rätt när han pekade ut snickaren från Nasaret. ”Där är Guds lamm som tar bort väldens synd”, den där eländiga synden som orsakat så mycket lidande och sorg. Makten som ingen enda av oss rår över, utmanas av Jesus, som utan synd och skuld går in i domen, tar på sig allt i vårt ställe, offrar sig och dör bara för att öppna vägen ut på andra sidan.  

Intåget i Jerusalem väckte nytt hopp, men också förfäran. De trasiga och sårade, lärjungarna och barnen, de såg vem han var, men inte de religiösa. De som redan hade bestämt hur Gud skulle uppenbara sig kände inte igen Herren när han väl trädde fram. Så även om jag läst min bibel många gånger och av många förmodligen betraktas som en religiös lärare vill jag ställa mig bland barnen och de av synden sargade och ropa: ”Hosianna, förbarma dig över oss!”. 

Jesus på åsnan i evangelierna är ju en helt underbar berättelse. Jag upphör aldrig att förundras med vilken klarhet evangeliet talar med oss. 

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare