Egenintresset kan inte bära världen

Det var natt. Hans vänner hade somnat, men han kunde inte. Där i mörkret föll han ner på
knä. Tyngden av det som väntade pressade honom. Men det fanns en väg bort, en enklare
väg. Han skulle kunna ha lämnat platsen, undvikit lidandet och räddat sig själv. Kampen var
verklig. Det var på riktigt.

”Far, om det är möjligt – låt denna bägare gå förbi mig.” Bönen bär en mänsklig bävan.
Ingen romantik. Inget hjältemodigt skimmer. Bara en människa som vet vad smärta är och
som helst av allt skulle vilja slippa den. Men det kommer en bön till och den bönen
förändrar allt: ”Inte som jag vill, utan som du vill.”

Där, i mörkret i Getsemane, väljer Jesus korsets väg. Inte för att den är lätt. Inte för att den
är ljus. Inte för att den är bred. Tvärtom. Vägen han väljer är smal, mörk och tuff. Den
kommer att ta honom rätt ner i dödsskuggans dal. Men han väljer ändå den vägen. Inte för
att bli gynnad. Inte för att bli prisad på den tidens stora scener. Hos Jesus finns inget av
narcissismens självupptagenhet. Han väljer kärlekens väg för att det tjänar något större.

Den berättelsen utmanar oss på många olika sätt. När jag lyssnar till vår tids politiska samtal
är det ofta något annat som hörs. Vi uppmanas att rösta på det parti som ger oss mest: lägre
skatt, fler förmåner, starkare skydd för våra egna intressen. Våra politiker talar om
nationella vinster och om att sätta det egna landet först. USA banar vägen med slagord som
“America first”, och liknande tongångar finns på många håll i världen.

Men frågan är om ett gott samhälle och en god värld kan byggas enbart på egenintresset?
Demokratin behöver förstås företrädare som försvarar sina medborgare. Men den behöver
också människor som vågar tänka större än så, som är beredda att välja den svårare vägen,
att ta beslut för att de tjänar något mer än det egna intresset och det egna landet.

Berättelsen om Jesus handlar just om det. Att leva för något större än sig själv. Att välja
kärleken även när den kostar, både på nationell och internationell nivå – men också hemma
i familjen, i klassrummet, på arbetsplatsen.

Det är därför påsken fortfarande utmanar. Berättelsen om kampen i Getsemane och på
korset är också vår kamp. Vågar vi be bönen om kraft att offra oss för något större och
bättre eller är det bara egenintresset som kan driva utvecklingen framåt?

För Jesus slutade inte berättelsen i mörker. På tredje dagen rullas stenen undan. Graven är
fortfarande tom. Det som såg ut som nederlag visade sig bära en djupare seger. Ljuset bröt
fram genom mörkret.

Kanske är det just där vår tids samhälle behöver hämta inspiration? I modet att välja korsets
väg – inte egoismens väg utan kärlekens, inte hatets. För i längden är det inte egenintresset
som bär världen.

Ulf Sundkvist, pastor och föreståndare