Människa till ande, själ och kropp

Det är så Gud har skapat mig! Och det går inte att plocka isär delarna och säga, jag struntar i kroppen och ägnar mig bara åt det andliga eller det själsliga. För om vi verkligen gjorde det så skulle vi bokstavligen dör. Inte heller går det att särkoppla kroppen från det själen eller anden. För när vi gör det så lämnar det sår efter sig ibland så djupa att de hämmar vår förmåga att leva med andra människor. Det ena får konsekvenser för det andra när vi försöker skilja dem från varandra. Men om vi istället ser på oss själva som en helhet där vi förstår att själsliga kamper kan märkas av på kroppen och vice versa. Så lever vi ännu närmare vår skapare.
För mig landade denna insikt när jag sysslade med dans och fick uppleva vilken extra dimension i lovprisningen till Gud det var att få dansa till Guds ära. Och vi kan se i Bibeln hur kroppen bjuds in i att vara en del av tron och livet med Gud. Att böja knä (Dan 6:10), att lyfta händerna (ps 63:5) till Gud i bön, i dopet (Luk 3:21) till och med Jesu död och uppståndelse involveras kroppen (Matt 27:50). Denna insikt för mig närmare Jesus och hjälper mig att förstå att frälsningen då också är för så väl kroppen, anden och själen, allt det som är jag. Vilken lycka och vilken befrielse! Om det här är sant, vad innebär det för ditt liv?