En tår som berikar livet

Livet formar oss och de människor vi möter formar oss. Även om jag är samma Rebecka nu som när jag föddes är jag ändå annorlunda idag. Jag har mött saker längs vägen. En del har varit besvärliga, andra berikande. Jag har också mött människor längs vägen. Några av dem har lärt mig mer och andra mindre.

Något av det mest befriande jag lärt mig av andra människor har jag lärt mig av två kvinnor, helt oberoende av varandra. Vi kan kalla dem K och M. Jag var länge rädd för att visa min sårbarhet och mina känslor, vilket fick som konsekvens att jag inte heller kunde vara mig själv fullt ut och därmed inte heller riktigt komma någon annan nära. Men M var bra på att visa. I hennes ögon såg jag tårarna komma när hon blev glad liksom när hon ängslades. Det som gjorde intryck på mig var att hon aldrig böjde undan blicken, det var som den naturligaste sak i världen att låta tårarna fylla ögonen och synas. Tårarna och värdigheten följdes åt. K kunde också visa. I hennes fall var det förtvivlan och mörker som fick tårarna att strömma ur hennes ögon och hon lät dem rinna utan att skämmas.

K och M lärde mig nåt viktigt. Att visa tårar förminskar inte, det gör dig till en hel människa! 

Gud skapade våra känslor och Han skapade tårsystemet i våra kroppar. De får användas. Ska användas.

Varken K eller M visade tårarna i syfte att hjälpa mig. Men enbart genom att vara människor var de med på min resa att bli den jag är idag! Idag kan jag vara både sårbar och ledsen inför andra. Tack!

Så låt oss vara som de hela människor Gud har skapat oss till! Med tårar och känslor och allt. 

Rebecka Enström
Administratör