Lugnet mitt i stormen

I somras befann jag mig på en båt i Nordatlanten utanför Andøya i Norge, sjösjuk och kände att jag ville vara var som helst utom just där. Vågorna var stora och båten svajade från sida till sida på ett sätt som fick en att tro att man när som helst skulle ramla av båten.

När jag satt där, och mådde fruktansvärt, fick jag höra av besättningen att man skulle fokusera på horisonten och på bergen. Fokusera på det som står fast, när det känns som att det stormar. Då kom jag att tänka på låten Oceans av Hillsong; ​“So I will call upon your name, and keep my eyes above the waves, when oceans rise my soul will rest in your embrace”. Sångtexten blev helt plötsligt så talande och konkret. Låten handlar om att Gud kallar oss ut i det okända, där det kan storma, men att Han alltid är med, omsluter och vägleder oss.

I Psaltaren 46:1-4 står det: ​“Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror.”. ​Liksom låten Oceans handlar versen om att Gud är trofast mitt i stormen.

Både jag och min vän som var på båten kom även att tänka på berättelsen då Jesus stillar stormen. Vi satt nästan och väntade på att Han skulle göra det, och blev lite besvikna när det inte skedde. Nu i efterhand kan jag se hur poängen inte är att om vi tror på Gud så kommer Han ta bort våra problem och våra motgångar, utan snarare att vi mitt i stormen har någon att hålla fast vid. Någon som alltid finns där, som är trofast och som skyddar oss.

Så även om Gud inte stillar stormen så är Han den fasta punkten som ger mig lugn. Det är på grund av Honom som jag kan hålla blicken fäst vid horisonten, ovanför vågorna. Jag kan lita på Hans löften som ger hopp. I livets med- och motgångar är Han med, Hans nåd och kärlek flödar konstant. Han är trofast.

Elina Bengtson
Medlem i Pingst Umeå