En vanlig ovanlig söndag

Det är söndag morgon, klockan är 08.58 och jag är snart framme vid den bekanta tegelbyggnaden. I bilen hinner jag gå igenom vilka ansvar jag har i dagens gudstjänst och en gnutta nervositet kommer krypandes när jag parkerar bilen längs med Döbelnsgatan. På kyrkans parkering står redan några bilar som jag passerar på väg mot sidodörren, jag knappar in koden och går upp för den korta trappan. Inne i lilla kyrksalen hänger några ytterkläder och väskor över stolarna, jag följer deras exempel och hänger av mig ytterjackan på en annan stol, ingen kommer ändå att sitta på dem idag. 

Jag vänder blicken mot stora kyrksalen och det känns fortfarande ganska ovant med de bortstyrda bänkarna och de tre stora filmkamerorna som tagit dess plats, men jag känner mig glad och peppad inför att tillsammans med dagens team skapa och fira gudstjänst. På estraden förbereder sig lovsångsteamet och en tekniker springer då och då ner från läktaren för att justera ljud eller ljus. Jag försöker vara till så stor nytta jag kan och hjälper bland annat till med att justera bakgrunden på scenen, tejpar fast en kabel så att inte talaren ska snubbla och försöker hitta en bra vinkel för en av filmkamerorna. Mellan varven hinner jag även springa upp till köket för att sätta på en kanna kaffe.

Tillslut får jag ett kör-schema i handen och börjar tillsammans med Fredrik dividera kring hur vi ska få flödet i gudstjänsten att bli så bra som möjligt. Just idag har jag rollen som studioman, vilket innebär att jag under sändningen ansvarar över att vid rätt tillfälle skicka upp rätt person framför filmkameran. När klockan slår 10.30 är allt riggat och klart och alla samlas framför estraden för att gå igenom kör-schemat och be för att gudstjänsten ska kännas levande för de där hemma. Efter bönen tänder jag ljusen och jag hör Fredrik meddela att nu är klockan 10.45 så informationsslingan ska börja sändas, tolv minuter senare börjar musikerna spela svagt och jag skickar upp mötesledaren, gudstjänsten är igång.

Det händer mycket bakom filmkamerorna. Jag har direktkontakt med Fredrik som är dagens producent och sitter uppe på läktaren, genom headset kan vi samtala med varandra. I min hörlur hör jag honom ge direktiv till streaming-ansvarig som sedan ger direktiv till de som styr filmkamerorna, samtidigt är jag redo att vinka till mötesledaren för att visa att denne inte längre syns på skärmen. Det gäller för alla att vara på tå. Efter att jag skickat upp Ulf och han börjar predika så kan jag sätta mig en stund, nu finns det inget för mig att göra under 15 minuter. Jag hör fortfarande direktiv som ges till filmkamerorna, någon passar på att ta en kopp kaffe från kannan som tagits ner till lilla kyrksalen och plötsligt kommer jag på att jag inte vet när jag ska skicka upp musikerna. Jag hinner uppfatta en liten bråkdel av predikan innan jag går för att samtala med Jennifer som idag leder lovsången.

”Och där var vi klara. Bra jobbat allihopa! Vi samlas framför estraden.”. Applåderandes samlas alla som medverkat i en ring, stämningen är god och det samtalas om vad som gått bra och mindre bra under sändningen. Ulf tackar alla och ber en avslutande bön. Därefter börjar alla sakta men säkert plocka ihop och fara hem, samtidigt som några stannar kvar för att fortsätta samtala. 

En perfekt sändning har vi ännu inte lyckats få till, men vad gör det. Tillsammans gör vi vårat bästa och sedan får Guds nåd och kärlek ta vid!

Cecilia Brännström
Student vid Akademi för ledarskap och teologi