Samtal på riktigt

Tack för samtalet, det här betydde mycket för mig, sa den gamle mannen och log varmt. Vi hade mötts några gånger förut på våra promenader i området där vi bor. Jag med lurarna på öronen och hunden i kopplet. Han med stavarna. Det som börjat med en blick, en nickning; Jag ser dig – Du ser mig, hade sakta men säkert utvecklats till en dialog. Först lite om väder och vind. Om hur liten vår hund är och sedan om pandemin förstås, för att långsamt utvecklas till en djupare dialog, denna gång om ensamhet

Det slog mig när jag satte på mig lurarna igen hur viktigt dessa små samtal är. Det existentiella samtalet är omistligt. Läser vi bibeln ser vi det hela tiden. Alltifrån dialogen i lustgården där människan efterfrågas “Var är du?” till Jesus fråga vid den tomma graven “Varför gråter du?”

Man kan le åt vädersamtalet, men det skall verkligen inte föraktas. Pratet om vädret och pandemin eller annat som ligger överst kan vara början på det allra viktigaste: ett samtal om livets mening, om Gud och tillvaron.

Detta har till och med ICA förstått. Med i påsen häromveckan låg en kortlek med samtalskort “Varmprat – Samtal på riktigt” i syfte att inspirera till samtal som “kan kännas lite mer viktiga, på riktigt”. ICA vill alltså inte bara sälja mat och förnödenheter utan också bidra till det goda samtalet. Man skulle kunna ironisera och säga att det bara är ett nytt försäljningsknep i raden av många andra, men jag tror faktiskt inte det. 

Själv tänker jag. Nä! Jag tror verkligen att det är två samtal som är helt avgörande för vår existens och vår hälsa. Dels är det samtalet vi har med varandra som medmänniskor där vi vågar fråga efter det som finns under ytan, lite djupare och inte kräver att färdigt svar. Där vi hjälps åt på vägen. Men det är också samtalet med Gud. Att Gud frågar efter det samtalet är uppenbart. Jag kan höra Gud ropa till oss i vinden som viner i 20-gradig kyla, men också i vårsolens underbara dagsmeja. Gud talar med mig genom sitt skapelseverk, men allra mest personligt talar han genom Jesus. Jag kan höra hans röst i mitt hjärta, jag kan läsa det i hans ord, jag kan uppfatta hans Andes vind i livet. 

För mig är dessa båda samtal omistliga. Jag kan inte leva utan dem. Så jag förstår min gamle vän och håller med. Tack för samtalet! Låt oss höras igen! På riktigt. I verkligheten!

Ulf Sundkvist pastor och föreståndare