Varför inte i ett palats? 

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
Luk 2:6-7 

Man kan ju tycka att det var en märklig plats att göra entré. Fanns det inget finare ställe än ett stall? Borde inte manegen krattats bättre? Borde inte världen rullat ut röda mattan, ställt sig upp och sagt; varmt välkommen? Istället tvingas den lilla familjen med frälsaren i famnen till landsflykt för att komma undan blodbadet. Ganska märkligt eller? Men tänker vi efter förstår vi att det finns en mening. I varje liten detalj i berättelsen finns ett ärende. 

Platsen för födelsen – stallet – gör Jesus tillgänglig inte bara för visa och välbeställda utan också för enkla och fattiga, för herdar som inte ens hade rösträtt. Jesus är frälsaren för alla. Hade palatset varit platsen för födelsen hade de fattiga lämnats utanför. Men sådan är inte den Gud Jesus Kristus vittnar om. Det är en Gud, tillgänglig för alla. För höga och låga. Ingen skillnad.

Men platsen för födelsen säger också något om hur Gud möter oss. Visserligen kommer Jesus “från himlen” men när himlen skall landa i våra liv kommer himlen ner till oss, inte tvärtom. Vi måste inte bygga torn eller fixa vingar för att nå upp. Vi måste inte göra oss värdiga eller rensa våra liv från synd och skuld. Ska vi möta Gud får vi gå till ett stall. Ska vi möta Gud måste vi söka oss till det enkla och svaga, till ett värnlöst litet barn, skyddat av sin mor och sin far. Väl där i mötet med det mest oskuldsfulla i tillvaron – ett barn – kan våra liv förvandlas, synden sonas och skulden lyftas av.

Det är också i mötet med Maria och Josef – den lilla familjen – vi anar en del av den kristna trons storhet. När de bär Jesus i sin famn, tar emot honom som en gåva, visar de vad kristen tro handlar om. Att öppna sitt liv för Gud är att upp sitt liv för en person, som ges tillträde till de innersta delarna i livet. Tillsammans öppnar de ju sina hjärtan, Maria öppnar till och med sin kropp och låter sig fysiskt påverkas av sin tro.

Det är också ett perspektiv som ger ljus åt det kristna livet. Att det handlar om att tro och ta emot och låta sig förvandlas inifrån. Självklart påverkades Maria och Josefs liv för alltid av Jesus och hans födelse. Men inte bara deras värld utan också världen utanför. Så är det med den kristna tron. Den blir efter hand långt mer än en privatsak. Om den får utvecklas kan den förvandla hela världen.

Så när vi läser Julevangeliet igen; låt då varje del i berättelsen tala. Där finns ett ärende som berör och lyfter hela livet

God Jul,och Gott nytt år
Ulf Sundkvist pastor och föreståndare