Glimtar från det internationella arbetet

JEMEN 

Som ni vet har vi två familjer som arbetar med Arabiska halvön i fokus. Av säkerhetsskäl kan inga namn nämnas eller bilder visas – men här kommer en gripande hälsning, som stämmer till eftertanke och bön…. 

”I veckan som gått fick vår medarbetare ett samtal från Jemen. Det var Munir som han fått leda till tro många år tidigare. Hans syskon och fru hade också blivit troende och de fick 2 barn. Familjen bodde i ett stort hus tillsammans med släkten, men själv flyttade han för drygt 3 år sedan utomlands för att studera en tid och där kunde han besöka en församling. För 3 år sedan blev han påkörd, allvarligt skadad och var inte medveten om sin identitet under flera års tid. Nyligen återfick han minnet, men fick inte kontakt med sin familj och släkt hemma i Jemen. Då han reste tillbaka möttes han av en bombkrater där huset stått och grannarna berättade att hela familjen omkommit i en flygbombning så brutal att inte ens kropparna kunde återfinnas. Nu är han ensam, men avslutade telefonsamtalet med ”Trots allt, Tack Jesus för att jag har dig!” Be för honom och folket i Jemen“. 

(Munir heter egentligen något annat) 

TYSKLAND, Hamburg

Här arbetar Marlen israelsson sedan 2017. Att nå människorna på Reeperbahn, där sexindustrin är stor och helt öppen är målet för hennes arbete. Bär henne och arbetet hon gör i förbön!

Här kommer några rader från hennes senaste hälsning. 

Rötterna 

Jag hittade en anteckning i min mobil härom veckan: ”Bekymra dig inte om bladen och frukterna, utan rötterna” stod det. Vår uppgift är rötterna. I en storm kan bladen och frukterna falla från trädet, men om trädet överlever stormen beror på om det har djupa rötter. Det uppmuntrade mig att fortsätta söka mig i Guds närhet och troget stå kvar i arbetet här. 

Teamet 

Att vara ett team är en styrka. Jag tänker ofta på det när vi är ute bland människorna. Ibland händer det inte så mycket medans det ibland sker något händelserikt och uppmuntrande. Oavsett om det är händelserikt eller händelsefattigt så vill vi finnas där för dom människor vi möter. 

Guds tajming 

En av killarna som säljer droger har vi lärt känna lite bättre sedan slutet av förra året. Vi hade inte sett honom på länge tills förra fredagen då vi träffade honom igen. Han hade tappat bort inbjudan till kyrkan och frågade efter en ny. Jag lovade att fixa en till honom och förklarade ännu en gång var kyrkan låg och när vi träffas. På måndagen när jag skulle lämna kyrkans kontor, föll min blick på en hög med inbjudningar och jag plockade på mig några med tanke på honom. Sedan gick jag tillsammans med en tjej som gör praktik i församlingen, mot Reeperbahn. Då vi hade en liten bit kvar kom plötsligt killen emot oss styrande på sin cykel. Jag kunde inte hålla mig från att le över Guds tajming. Kanske kommer killen till gudstjänsten på söndag. 

Bön och tacksägelse 

Tacka Gud för den han är, för medarbetarna och de fina människorna vi träffar på gatan. Be att killen kommer på söndag och fortsätt be att relationerna till tjejerna på gatan ska utvecklas. Be också för oss i teamet om styrka och kraft. 

Tack för att ni finns med oss! 

Önskar er Guds frid, Marlen 

TANZANIA

Sandra Maria Bjersing, ALT-student och medlem i församlingen gör några månaders fältstudier/praktik i Tanzania. Hon bor nära Arusha, där IBRA har ett stort mediacenter. Inte så långt från Moshi, där vi har barnhemmet som stöds sedan ungefär tjugo år tillbaka. Sandra hälsar till hela församlingen, här kommer några rader från henne: Sedan förra gången jag skrev har jag bland annat: knutit över 2 dussin nya kontakter (!) suttit i och bokat in diverse möten och intervjuer, besökt stans 3 teologiska bokaffärer, delat några ord på en gudstjänst, deltagit i Församlingens årliga kvinnomöte och i allt detta försökt att andas och ta det lugnt ibland ..=en tidvis ganska utmanande situation.. I söndags åkte jag till kyrkan 9.15 och kom hem 17.15(!) Det var lite väl maxat. Föreställ er först en extremt grusig, gropig och illaluktande kilometerlång sandväg ner till själva huvudgatan som leder vidare mot staden. Åtföljt av ett, om än välsignat men samtidigt extremt hett möte utan fläkt i ett överfullt rum med 600 (!) besökare; en 3,5 h lång gudstjänst.. en kort kisspaus, lite vatten och sedan ett 4 timmar långt kvinnomöte i ett ännu varmare rum. Samtidigt är du den ende vita, som får full uppmärksamhet av allas blickar, som ska försöka slappna av och smälta in hela tiden, förstå och höra tolken och samtidigt vara lugn, kärleksfull och trevlig mot alla.. only by God’s grace it may happen.. även om folk är trevliga och mötena är givande kommer vi alltid till en punkt när hungern och tröttheten talar högre än tålamodet gör.. Temat är, som ni just nu förstår att ”lära känna, acceptera, förstå och bygga förtroende”. Gällande allt; kulturen, människorna, församlingen och självklart, mest av allt också till Gud. Utan honom går jag vilse.

Trots att kriget i Ryssland påverkar oss alla, även till viss del denna del; framförallt just nu ekonomiskt. Exporter och importer höjs och därmed också priserna här. Utöver det ber tanzanianerna själva mest för hälsa, regn i rätt tid, fred i afrikanska bröders och systrars länder, mat och jobb för dagen. (Tanzania är ett u-land. Även staden Arusha där jag bor räknas in. Arbetslösheten är 80%. I genomsnitt tjänar folk 120kr/(!) mån.)

Jag är djupt tacksam över: Att leva i ett land som just nu inte lever i ett öppet krig, över att mina nära och kära i Sverige bor i ett fredligt land, över fåglar som kvittrar, vackra bergs landskap som skänker ögonen frihet, fina tillmötesgående församlings medlemmar och nya vänner, att få vara en del av två brinnande församlingar som söker Gud ihärdigt; både den här i Tanzania och mitt andliga hem i Umeå.. Varje dag av liv är en dag av nåd. Djup nåd. Säg mig vänner.. vad skulle vi väl göra utan Gud just nu.. om än världen är mörk, om än vi förlorar allt – låt oss aldrig förlora hoppet, senapskornet av tro eller vissheten om frälsningen, försoningen och förlåtelsen i vår Herre..

God natt och Guds välsignelser
Er käre vän
Sandra Maria