Hon ställde sig på knä för att nå fram

Förra våren blev det till slut ohållbart för mina kära svärföräldrar att bo kvar hemma i sitt radhus. Båda behövde så stor hjälp med vardagen att ett vårdboende var nödvändigt. Att komma fram till beslutet att de behövde flytta ifrån sitt kära hem och istället till vårdboendet var en krokig och delvis smärtsam resa för alla inblandade. Där fanns både en oro för att lämna hemmet som man bott i över 50 år och en oro inför vad som väntade dem.

Dagen då det var dags att sätta dem i bilen för den korta resan till vårdboendet, var en väldigt lång resa känslomässigt. Där fanns både vrede och sorg blandat med rädsla. För att underlätta hade vi anhöriga gjort i ordning rummen, möblerat, satt upp tavlor och gardiner och fixat så gott som det går på en institution. Men trots det, var det ju inte som “hemma”.

Dagen räddades dock av Lotta, svärföräldrarnas kontaktperson. Lotta såg oron i de gamlas ögon och sorgen hos oss anhöriga som liksom inte riktigt kunde möta alla frågor som fanns i luften. Hennes introduktion var strålande. Det var inte valen av orden som gjorde det, det var istället hennes fysiska medkänsla. Lotta ställde sig på knä framför de gamla osäkra föräldrarna. Detta för att komma i ögonhöjd, för att nå fram och förmedla den trygghet som behövdes. 

Att se en av alla dessa enastående vårdmedarbetare ta sig an dem på det sättet berörde mig djupt. Jag minns att jag tänkte när jag såg det; “det här kommer att gå bra”. De är precis så de har gått också, bra. Svärfar flyttade vidare in i himlen ganska snart efter ankomsten, men svärmor är kvar och trivs nu som fisken i vattnet.

Att böja sig ner, att möta en medmänniska i ögonhöjd, att dröja kvar på knä tills situationen är tryggad är inte bara viktigt, det kan vara helt avgörande i en svår situation. För mig blev Lottas sätt att möta mina svärföräldrar en påminnelse om vem Gud är. 

Jag tänker att när Jesus kommer till oss, när han böjer han sig ner i ödmjukhet, när han personligt förklarar för oss att Gud är med oss, när han offrar sig för oss på korset, så möter han oss svaga osäkra människor i ögonhöjd. Inte ens i dödsriket lämnar han oss. Det är så vackert och det är så starkt och faktisk en av orsakerna till att jag är kristen.

Ulf Sundkvist
Pastor och föreståndare

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Fil 2:5-11