Hälsning från sjukhuspastorn  

Det är tidigt på morgonen och jag kommer in i andaktsrummet för att tända upp ljusbäraren och göra klart inför dagen. I korgen för böner ligger en ensam lapp prydligt hopvikt. Jag vecklar upp lappen och hinner fundera över vad som kommer att möta mig den här gången. Varje morgon ligger nya lappar i korgen. Ung som gammal skriver ut sin nöd, sin oro, sina frågor och ber om hjälp i bön. Jag blir överraskad och positivt förvånad när jag läser orden som ”denna någon” har skrivit:  
Tack Gud, att få vakna till en ny dag och nya möjligheter. Trots all sjukdom och lidande som finns närvarande här på sjukhuset så får också tacksamheten över livet ta plats. De skrivna orden blev en påminnelse att trots omständigheter finns det många saker att känna tacksamhet över.  

Jag tycker mig se den hållningen hos många av de jag möter. Mitt i livet är vi människor ofta rationella men i dödens närhet öppnas nya fönster. Att ha tillit till andra och till sig själv ger kraft och livsmod. Vi människor behöver mål och mening för våra liv. Mening är viktigt i alla skeden i livet, vi behöver känna mening oavsett om vi är unga eller gamla, friska eller sjuka. Alla människor uppfyller något viktigt bara genom att leva sina liv.  

Gemenskap är en källa till mening. Det har gjorts många studier där man frågat vad som är viktigast i människors liv. Nästan alla svarar vänskap, gemenskap och kärlek som nummer ett på listan. Det intressanta är att svaret ser likadant ut oavsett man eller kvinna, ung eller gammal, frisk eller sjuk och svaret är likadant oavsett världsdel eller kultur. Att dessutom få äga en tro på en god och kärleksfull Gud skapar ett oerhört hopp. Tron på Jesus Kristus kan ge en djup frid och stillhet inombords och en mening också när det är svåra dagar. En övertygelse om att det finns en högre gudomlig plan trots att jag inte kan se den här och nu. En sådan tro bär trots motgångar. 

Kolosserbrevet 2:6–7 säger: ”Ni har lärt känna herren Jesus Kristus, lev då i honom, med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet överflöda.” Några kapitel senare uppmanas vi att vara uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. 

Jag tror inte att den som skrev sitt Tack till Gud på en liten lapp i bönekorgen kunde ana vad de orden fick betyda för mig just den dagen. Till den personen vill jag säga: Tack, jag lånade dina ord och har stavat på dem gång på gång. 

Nu väntar några veckors semester med tid för gemenskap med familj och vänner. Jag vill också passa på att tacka er som församling att ni är med och bidrar till att andlig vård och omsorg kan erbjudas till patienter, närstående och personal på sjukhuset i Umeå. Att finnas nära människor när livet är som allra svårast är ett starkt uttryck för den tro och värdegrund som har sin förankring i Jesus Kristus.  
 

Tack för ert stöd och era förböner.   

Glad sommar och Guds välsignelse! 

Louise Sundkvist  
Sjukhuspastor, Sjukhuskyrkan Norrlands Universitetssjukhus  
Tel: 090-785 29 15