Människor är människor

Ibland blir man bara så där extra varm i hjärtat. I somras hände det mig när vi satt och pratade i familjen. Vi hade kommit in på ämnet förintelsen och försökte förklara för våra barn (9 och 11 år) vad det var som hände. Min man berättade om Hitler och att Hitler ville döda människor som han ansåg var av en annan ras än hans egen.
– Va??? utbrister dottern skeptiskt. Finns det olika raser av människor?

Där kom en varm våg i mitt hjärta. För i dotterns verklighet är människor helt enkelt människor, och jag känner mig stolt över att hon bär sådana värderingar.

Vår familj bor i ett område med många nationaliteter och på barnens förskola och skola går det barn med alla olika hudfärger. Det är en vacker blandning på skolkorten. Våra barn rabblar upp klasskompisarnas namn på världens mest självklara sätt oavsett om de heter Daniel, Lubna eller Abdirahim. Att det finns massor med olika språk har de full koll på och inget är konstigt med det. Barnen ser inte nationaliteter, de ser människor, kompisar.

Tack alla vuxna som jobbar och sliter för att det ska få vara just så! Det är ofta tufft men det är så oerhört viktigt. Jag önskar att politikerna såg och hörde er oftare.

Gud gör inte skillnad mellan jude och grek, mellan slav eller fri, mellan man eller kvinna. Alla är ett i Kristus Jesus (se Galaterbrevet 3:28). Gud ser oss alla som älskade människor, inte som olika kategorier. Små barn har det där i sig de också. Men det finns en risk att vi vuxna kommer och förstör. Det gäller för oss att tänka på hur vi bemöter och hur vi talar om andra människor.

Kan vi se alla människor som människor och som kompisar? Om inte, se och lär av barnen!

Rebecka Enström
Administratör Pingst Umeå