Hopp

Förbönsstunden efter predikan burkar vara en tid då jag blir särskilt berörd av det som händer i gudstjänsten. Man har liksom landat. Tankarna har slutat inbilla sig att de måste vara någon annanstans. Om det är en söndag då jag själv predikat har jag vid det här laget gjort mitt och kan nu vara extra vaken för intryck och det som sker.

En gudstjänst när jag står och sjunger lovsång öppnar jag mina ögon och sneglar bort mot ljusbäraren. Där står en av församlingens yngre tonåringar. Hon plockar upp ett värmeljus och håller det mot det stora ljuset. Trofast tänder det större ljuset det mindre. Det gör det alltid, förr eller senare. Hon ställer ner sitt värmeljus och tar ett steg tillbaka. 

Efter en stund springer en liten pojke fram till ljusbäraren. Även han plockar upp ett värmeljus och sträcker sig mot det stora ljuset, men hans arm når inte hela vägen. Den äldre tjejen som ser hans försök tar då ett kliv fram. De är inte syskon. Jag tror inte ens hon vet vad den yngre pojken heter, men det spelar ingen roll. Utan att tveka tar hon upp det stora ljuset i sin hand och böjer sig ner till pojkens nivå. Nu når han. Han håller sitt värmeljus mot lågan och det tänds. Han placerar det på brickan bland de andra ljusen. 

Varför blir jag så berörd av att se detta?

Av flera skäl tror jag. Inte minst för att det påminner mig om att Gud kallar på oss och vill nå var och en med sitt ljus. Det påminner mig också om vilka vi är som församling. En plats där människor med rötter från världens olika hörn möts. Vilken rikedom! Men också för att nästa generation kliver fram och hjälper sin nästa generation att nå fram med sin bön. Det ger mig hopp. 

I veckan läste jag ett citat som löd ungefär såhär: “Vad som gör en rörelse stark är inte antalet människor som ger pengar till den. Det är antalet människor som tror att där finns hopp.”

Som flera av oss vet är församlingen för tillfället i extra behov av att de ekonomiska insamlingarna får fart. Låt oss hjälpas åt här.

Men hopp är alltid en ännu viktigare valuta för kyrkan. 

Det är mycket i församlingen som ger mig hopp. Det här ögonblicket var ett sådant. 

Vad ger dig hopp och varför vill du vara med och bygga församling?

“Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.” – Jer 29:11

Fredrik Wärn 

Vice föreståndare och pastor